Jag, Niall och Harry hade trängt ihop oss vid ett bord på matten. Det ända vi pratade om var festen ikväll. Eftersom jag blir bjuden till de flesta fester och är på fest var och varannan helg så kan man tycka att en liten fest med mina kompisar inte var något speciellt, men det var det. Det var första festen med Harry dessutom.

- So boys, instead of getting ready together at your place, I can drive you on the lunch, you can pack your stuff and then we can go right home to me after school? sa Niall.

- Yeah sure! We can eat lunch in my apartment to, if that's okey with you? sa Harry försiktigt.

- Oh yeah, im so fucking hungry, sa Niall. 

Jag blängde på honom. Han är alltid hungrig. Alltid.

 

˜

Eftersom vi har rätt så lång lunchrast, och Niall körde oss så hann vi vara hemma hos Harry ett bra tag. Vi satt och kollade på fotboll, jag och Niall älskar att kolla på fotboll, men Harry verkade inte lika intresserad.

- I'll just go and pack my stuff and maybe rest a bit before we go back to school, sa Harry och reste sig.

- Oh okey! sa jag. 

 

Harry var borta ett bra tag, säkert en halvtimme, och eftersom vi var tvugna att åka tillbaka så var jag tvungen att gå och kolla ifall han somnat.

Jag öppnade dörren försiktigt. Harry satt på sängkanten, hans ögon var rödsprängda.

- Harry? What's up? sa jag oroligt.

Han räckte mig ett brev. 

- I got this letter just before I moved here, I've been reading this every single day and everytime I hope it will end differently. 

Jag tog brevet och läste.

 

 

Jag förstod, han behövde inte säga det. Hon tog sitt liv. Hans ögon vattnades mer och mer och jag kände att mina tårar inte var långt borta.

- Harry, why did she do it? sa jag med försiktig röst.

- It's my fault, sa han bara.

- How? I mean, she wrote I love you.. sa jag.

- But just a few days before this, I broke up with her because she was just so mad at me, all the time. And if I just could understand that I was supposed to be there for her, no matter what, she would maybe still be alive. I regret it every second of every..

Längre hann han inte prata innan hans tårar tog över, han föll ner i mitt knä och tårarna forsade. I bakgrunden hörde man Niall skrika när något lag gjorde mål. 

 

Efter ett tag när Harry torkat sina tårar och nästan var som vanligt igen så kom Niall in.

- Eh are you ready to go or what? sa han upphetsat.

- Yes, right Harry sa jag och kollade djupt in i hans ögon. 

- Yes we are, sa han och kollade ner.

 

Vi tog våra väskor och gick ner till bilen. Allt kändes så dystert helt plötsligt. Jag visste nästan bara av att kolla på Harry, att han var en kille som hade gått igenom något jobbigt. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle säga. Tillslut kom jag på en grej.

- Why should we go back to school? We can just go home to you instead Niall, and sleep a few hours or something? sa jag, det bröt all tystnad.

- Haha yeah!! Why not! sa Niall och log mot mig i backspegeln.

Niall vände tvärt och svängde in mot den rikare delen av våran lilla håla där vi bodde. 

Vi körde igenom massa stugor bredvid havet. Jag kunde denhär vägen utantill, har åkt den så många gånger så det inte går att räkna. När man kommer till en skylt med ett cykel hjul som någon utan anledning spikat fast så svänger man vänster, åker 20 meter, sen höger. Sen så svänger man upp till en jätte uppfart. Nialls familj var väldigt väldigt rik. Niall kom fram til två jätte grindar, vevade ner rutan och skrev in en kod. Grindarna öppnades sakta och Niall körde in. Han tog våra väskor med packning, han sa åt oss att packa mycket eftersom vi kunde bo hos han över helgen för hans föräldrar var borta. Vi gick till den vita dörrencoh sen in till den stora långa breda hallen.

- Oh gash, I'm so tired. Let's sleep one hour or two? sa Niall och gäspade.

- Good idea, sa jag. 

- But where can you guys sleep?.. I want my bed on my own, my parents bed, yeah man, it's my parents bed, my brothers room is so messy, so maybe you can take the couch or you both can sleep in the guestroom?

- The guestroom is okey for me, sa jag och Harry instämde.

Det kändes löjligt att gå och lägga sig klockan 13.00 på dagen, men jag var så trött. 

Jag och Harry gick in i gästrummet. Det var inte en jättebred säng men det funkade ändå.

Vi ställde våra väskor på golvet och jag kröp längst in i sängen och vände mig mot väggen. Harry klädde av sig till bara kalsonger. Jag kände värmen och tänkte att det förmodligen var en bra idé så jag slängde av mig allt på golvet och vände mig sedan mot väggen igen.

 

Jag vaknade till efter att sovit i 20 minuter. Harry var fortfarande vaken kände jag. Jag vände mig mot honom, eftersom han låg åt mitt håll så låg vi precis så att näsorna nästan nuddade varandra. Jag kollade upp på Harry. Helt oväntat så kysste jag honom. Rakt på munnen.

- Oh my God, I'm so sorry, I don't know why I just did that.

- It's okey, sa han och rodnade lite.

Jag kollade upp på han igen, han log. Han praktiskt taget bad mig och kyssa han igen. Inte med ord utan med hans blick. Lite utmanande.

Jag tänkte några tankar sedan gjorde jag det igen.

Jag trodde han skulle avböja men istället kysste han tillbaka. Han tog mitt huvud i sin han och kysste mig mycket. Länge. Det var underbart. Han vände mig på rygg och la sig över mig, han kysste mig fortfarande. Det kändes så rätt, Harry liggandes över mig och kyssa mig. Jag hade stånd. Och det hade han också, det kände jag. Han började jucka mot mig. Sakta och passionerat.

 

Med ett ryck vaknade jag, allt var bara en dröm. Harry låg bredvid mig och sov som en stock. 

Jag tog ner min hand och kände lite på min snopp. Jag hade fått stånd i sömnen. 

Klockan hade blivit ganska mycket så jag passade på att klä på mig nu när Harry sov och inte kunde se mitt stånd. Jag smög mig över honom och ner på golvet och tog upp mina byxor.

- Haha are you horny? sa Harry och skrattade. 

Jag ryckte till. Det var så pinsamt.

- Uhm, I was just thinking about Rachel, ljög jag. Han skrattade till. Han klev också upp